Solen är vår främsta källa till D-vitamin. När solens strålar träffar huden produceras D-vitamin som sedan kan lagras i kroppen.
Men solen är inte helt enkel att förhålla sig till; under vinterhalvåret är den för svag och under sommarhalvåret kan för mycket UVB-strålning vara skadligt.
D-vitamin finns även i kost som fet fisk, ägg och D-vitaminberikade mjölk- och spannmålsprodukter. Men det är solen som är vår mest effektiva och främsta källa för att
undvika D-vitaminbrist.
Sommartid är den bästa tiden att fylla på kroppens förråd av D-vitamin. Mellan maj och september står solen högt, dagarna är långa, vi är ofta lediga och ljuset innehåller mycket UV-strålning. Det är perfekta förutsättningar för kroppen att bilda D-vitamin. Under sommarhalvåret räcker det därför med att vistas i solen mellan 15 och 30 minuter i kortärmat för att kroppen ska få sin dagliga dos och bygga upp sina depåer av D-vitamin. Det är dock viktigt att tänka på balansen mellan att få igång kroppens D-vitaminproduktion och skydda huden mot skadlig sol. Det gäller särskilt små barn som är känsliga för stark sol.
Men hur vet man egentligen hur mycket D-vitamin solen kan hjälpa kroppen att producera?
För att solens strålar ska innehålla tillräckligt mycket UVB-strålning behöver den stå i minst 45 grader. Står den lägre filtrerar atmosfären bort UVB-strålarna. Om vi utgår från Stockholms läge sker detta mellan klockan 10 och 16 under perioden april till september.
Resten av tiden är alltså strålningen inte tillräcklig. Kroppen kan delvis kompensera detta genom att lagra D-vitamin, men den kan bara lagra det viktiga näringsämnet i omkring 3 månader så depåerna som byggs upp under sommarmånaderna räcker generellt inte för att täcka dagsbehovet under vinterhalvåret.
Livsmedelsverket rekommenderar att barn upp till 2 års ålder ges D-droppar om 10 mikrogram per dag. D-droppar delas ut gratis på landets alla barnavårdscentraler.